söndag 25 juni 2017

Om jag fått Sommarprata...

Om du skulle haft ett Sommarprogram vilKen musik hade du spelat då? Frågan kommer på en tågresa. Hen som frågar tycker att det är för få svenska kvinnliga sångare. Nu har jag aldrig tillfrågats av SR om Sommar så frågan har inte varit aktuell. Men spontant blir svaret Louise Hoffsten (för hon är så äkta bra) och låten blir nog My Dignity.




Vad jag hade pratat om? En snutt rockmusikens barndom hade nog fått inleda, sedan en kärleksförklaring till Elin Wägner vars bok Väckarklocka förändrade hela mitt liv på cirka 15 minuter,  om det oväntade besöket i partipolitiken förstås, om ostrukna skjortor och bin, en snutt om det där med att dö och bli euforisk - och förstås om hur, och varför, ekonomismen tagit struptag på både människa och planet, om makt som korrumperade. Ja, ni som följt bloggen de senaste tio åren känner väl igen det mesta, så ni missar ingenting på grund av Sveriges Radios ointresse för avdankade rör med avvikande uppfattningar.

lördag 24 juni 2017

Med blommor i håret

Glina har ingen koll. Det var ju 50 år sedan. Love, peace and understanding. 1967. Sen blev de flesta giriga, bittra eller flöt bara med rent allmänt i den alltmer nyliberala floden. Vi andra flummar vidare. I tron på love, peace and understanding... Som ett bättre alternativ än hat, krig och förnekelse.


Och varför inte lite Woodstock från 1969 så här på midsommardagen när krigsretoriken är värre än på länge, också från den svenska regeringen. Frågan är om man förstår att man leker med den retorik som genom historien såväl avfört så många människor från de levandes skara som förvandlat ben, armar och andra kroppsdelar till köttfärs på ännu formellt levande.

fredag 23 juni 2017

Optimism leder till varm högsommar...

Godmorgon, midsommaraftonen inleds med färd till SVT för Nyhetspanelen... I övrigt kan konstateras att
  • svensk ekonomi, enligt Konjunkturinstitutet, går mot högsommar
  • optimismen är stor vilket, enligt samma institut, gör att konsumtionen hålls på hög nivå
  • våra reella koldioxidutsläpp per capita inte minskat sedan 90-talet - högsommar och optimism bidrar till att det fortsätter så
  • värmeböljor leder till  att asfalt smälter på brittiska vägar, skogar brinner i Ryssland och att hundar i USA får skyddstofflor
  • det är en trend att låta uppstoppade djur vara en inredningsdetalj i trendberoende hem
  • de borgerliga är upprörda över att skatteundandragande i fåmansbolag skall minskas
  • riksdagen beslutat att klimatpolitiken inte får skada den ekonomiska tillväxten 
  • Sverige inte har brist på bostäder men att många har två - förutom att Sverige är landet med flest ensamhushåll 
  • SJ säljer biljetter till tåg som ställts in och hoppas att ingen jävel orkar med processen att få tillbaka pengar 
  • Postnord sms:ar att man kan klicka på länken för att välja paketutkörning, men länken funkar inte så man sitter i telefon i 40 minuter för att där få veta att i det aktuella postnummerområdet funkar inte länkbeställning och man undrar varför i helvete man då skickar ut sms och får till svar att det sker automatiskt och då undrar man varför det talas om svenskt IT-under
  • kackerlackor är vanliga på Arlandas restauranger och i de välbeställdas lounge erbjuds obegränsad mängd vin
  • det är midsommarafton och  förra årets hemkryddade svartvinbärsbrännvin är lagom moget
  • uttalande från försvarsminister Hultqvist känns dämpande trots att svartvinbärsbrännvinet är lagom moget
För den som vill få lite historia om muren - nu kallad Solmuren - mellan USA och Mexiko rekommenderas denna två minuters sammanfattning:
Klicka så kommer du till SVT Play.

onsdag 21 juni 2017

Stannade klockorna, och vissnade blommorna, den 9:e oktober 2015?

I Sverige har en stor del av debatten om människor på flykt, och vår del av ansvaret, vänts 180 grader. Den 14 oktober 2015 skrev jag att ett uttalande, som fick stor spridning, från ett socialdemokratisk kommunalråd skulle kunna ses som den dag då många började lämna sina tidigare åsikter och alltmer började låta som sina tidigare motsatser. Och nu med resultat att unga människor skickas till ett land i total kaos (Afghanistan) där de inte har något anknytning. Så absurt!



Den 14 oktober 2015 skrev jag det här.

Om klockorna stannar och blommorna vissnar

När vi tittar tillbaka på just 2015 så tror jag att en händelse den 9 oktober kan komma att uppfattas som vägdelare. Ett socialdemokratiskt kommunalråd i Årjäng (Daniel Schützer) meddelade i panik och frustration att statsrådet och partikamraten  Morgan Johansson är så dum att klockan stannar och blommorna vissnar. 

Anledningen till utbrottet var att statsrådet sagt att man får bygga nya skolor om de gamla inte räcker till nu när allt fler barn på flykt skall få undervisning. Kommunalrådet skrev på Facbook: "Det är för i h-vete inte plank och tegelsten det är brist på utan lärare!!!!!"

Vardagens praktiska verklighet hade krockat med teorierna. 

Det är just detta - inte att kostnaderna akut blir högre än budgeterat eller att det finns brist på vilja eller att Åkesson värderingar skulle trängt undan empatin - som är den stora utmaningen. Det är just detta som kan komma att få de många, som arbetar konkret för att göra situationen så bra som möjligt, inte orkar.

Den stora utmaningen är att de system vi har - och de goda värderingar vi har om allas rätt till skola, sjukvård, rimligt boende - helt enkelt inte akut klarar en så snabb befolkningsökning som nu är fallet. Verkligheten, där såväl frivilliga som anställda gör ett fantastiskt arbete, blir liksom överfylld för ett land som, till skillnad från flera andra länder, har välfärdssystem av en art som kräver såväl långsiktig planering, byråkratisk ordning och reda -  och som har jämförelsevis mycket höga kvalitativa värden.

Lärare vars klasser växer snabbt, sjukvårds- och omsorgspersonal som helt enkelt inte hinner med, socialsekreterare som ser pappershögar som vecka efter vecka bara växer hur mycket man än jobbar, frivilliga vars ork sinar, asylmottagare som börjar känna panik, ansvariga som får allt svårare att sova på nätterna, alla som känner att de inte räcker till. 

Precis så som det blir när krigets effekter inte bara når våra teveapparater, utan står vid dörren. Då kommer till slut utbrotten. Som i Årjäng. Det rinner över. Jag har sett det på nära håll. Goda människor som inte orkar, som har dåligt samvete för att de så väl vet att den som flytt har all anledning att orka ännu mindre. De orkar lite till för att stå upp mot Åkesson och Söder vars retorik bottnar i något de inte alls kan dela.

Åsikten att det inte går längre börjar slå rot. Som i Årjäng. Känslan av att Sverige gjort mer än andra länder leder inte bara till stolthet utan också till viss uppgivenhet. Relativt små strömmar - av alla de som flyr - uppfattas som enorma. I vår lilla värld, här i Sverige, är de enorma. För vi är inte vana. Jag är övertygad om att statsråd börjat känna ångest. Jag vet att det finns statsråd som vill så mycket, som ser individer i kollektivet. Som inte ser strömmar av flyktingar, utan människor av kött och blod. Som ser varje ensamkommande barn, som ser sina egna barn i samma situation, som vet att de själva dragit en vinstlott som lika gärna hade kunnat vara en nitlott.

Här, just här, mitt i alla goda människors vardag, alla välvilliga människors känsla av kaos, kan något brista. Som för vardagens politiker i Årjäng. Teorier, som tar tid att genomföra, krockar med verklighet som inte har den tiden.

Det är här vi står. Våra välordnade system, anpassade för fred och hög standard, möter en verklighet som är vardag för de som  känt sig tvingade att fly i hopp om en dräglig framtid.

Så låt oss fundera över vad vi gör när vi når det som allt fler kommer att uppfattas som vägs ände. Därifrån finns många stigar. Det finns förskräckliga stigar som leder ut i bruna träsk. Det finns bra stigar. Den allra vackraste stigen kanske inte självklart - även om möjligheten finns - leder till en plats där humanismen får näring, den kanske istället leder till en plats där empatin dör, till de bruna träsken trots att vägskylten lovade något annat. Det är väl detta som är några av de akuta - filosofiska såväl som sakpolitiska - frågor som de ledande politikerna analyserar. Antar jag.

Vi vet genom historien att empatin är skörare än vi så gärna vill tro, att den utmanas när vi känner att vi inte längre har kontroll. Det är den funderingen mogna beslutsfattare, som vill väl, lär grunna på. Och vad händer om något, som inte får hända här och nu, händer? Om en självmordsbombare av egoistiska skäl tar kål på sig själv och tar med sig andra in i döden? Var står politikerna då? Vad tar det kollektiva tyckandet vägen då?

Människor på flykt tycks orka det ofattbara. Människor i välstånd, hur mycket orkar de när cirklar rubbas? Själv har jag inga bra svar. Inga dåliga heller. Jag hoppas att jag haft något svar om jag varit politiker. Men är inte säker. Jag är oroad för att ingen politiker just nu har svar som de känner sig trygga med. För hur skulle de kunna det? 

Hur mycket vill medborgare som sitter vid väldukat bord dela med sig? Smulorna som ramlar ner, javisst. Det överflöd man inte orkar äta, javisst. Men därutöver? Var går gränsen för att man inte känner kontroll? Får avstå från sådant man tänkt sig? Hade vi inte varit utsatta för reklamens budskap om att vi aldrig skall vara nöjda, alltid vilja göra den längre semesterresan, alltid köpa mer, större, bättre - hade vi haft lättare att vara förnöjsamma då? Lättare att avstå för att göra livet drägligare för andra medlemmar i den art vi tillhör?

Och: Kanske hade system och strukturer varit mer förberedda för det som nu sker om fler hade förstått att vi - oavsett krig och fattigdom - hade att se fram emot stora folkvandringar i framtiden. Klimatförändringarna kommer att leda till det. Vi har ju vetat det i så många år.

Trots att vi som art är fantastiska på att uppfinna och greja så är vi också så dumma att - för att citera politikern i Årjäng - klockan ofta stannar och blommorna ofta vissnar. Det är inte plank och tegel som fattas oss - det är förmågan att tänka längre. Den togs nog bort, om den nu funnits, någonstans där kvartalsrapporter började styra världen. Kortsiktighetens förbannelse. Inom ekonomin. Inom politiken. Inom vår vardag. Eller?

Det är egentligen inte pengar som fattas - herregud, det finns mer pengar i samhället än någonsin - det är lärare, sjuksköterskor, tolkar, allt det där praktiska. Då hjälper det måttligt när statsministern lovar mer resurser till kommuner. För han kan inte lova fler lärare, fler sjuksköterskor, fler tolkar, allt det där praktiska. Han kan bara lova pengar. Men pengar står inte i kateder, pengar samtalar inte med patienter, pengar skriver inte ut recept, pengar håller inte i en hand som darrar av ångest, pengar tröstar inte ett barn som inte kan sova.


Konstigt nog är det första gången jag önskar att jag var kvar i politiken. Till och med önskar att jag varit något så främmande som statsråd. Trots att jag just nu inte har några bra svar på vad som bör göras och hur det bör göras. Det som oroar mig att ingen annan heller har det. Lika lite här i Sverige som i Europa och världen i övrigt. 

Det kanske vore bra om alla inblandade började med att erkänna det. Monterade ner de retoriska rustningar man förskansat sig bakom. Slutar prata om att man har kontroll, eller att kontroll funnits bara man själv suttit vid den formella makten. Eller att lösningen hade varit att för länge sedan stänga gränsen för att bli en ö i världen. 


Tidigare texter:
Om de som utnyttjar för att sko sig
Så blir det lättare att komma in på den svenska arbetsmarknaden. 
Vilka skatter bör höjas för att finansiera?
Funderingar kring nationalstater och öppna gränser. 
Tre system som borde omformats för länge sedan

tisdag 20 juni 2017

Så snälla Isabella, säg som det är!

Visste du att riksdagens majoritet beslutat att klimatåtgärder inte får leda till att den ekonomiska tillväxten drabbas? Viktigare än så anser man inte att klimatfrågan är. För övrigt skriver jag i dagens ledare i ETC bland annat följande:

"Vi kommer aldrig att klara de åtgärder som krävs av oss om vi inte är ärliga. Vi måste sluta gömma oss bakom väl vald statistik och retoriska finter. Det är helt riktigt att Sverige ligger bäst till i EU genom ett sätt att räkna, men det sättet att räkna ger en falsk bild av vårt sätt att leva.

Om ledande politiker fortsätter att dölja den verkliga sanningen genom att hävda att vi är ett grönt föredöme, kommer människor att tolka det budskapet som att ”vi kan fortsätta att leva som vi gör, vi ligger ju ändå i topp”.

Så, snälla Isabella Lövin, var gärna stolt över det du gjort, inte minst över den internationella havskonferens som Sverige och Fiji tagit initiativ till, men våga vara ärlig. Annars legitimerar du konsumtion, resevanor och livsstil som är allt annat än hållbart.

Du riskerar att bli en indirekt del av problemet hur många miljoner du än driver fram till Gröna fonden och hur väl du än talar om klimatlagen."

Läs hela ledaren här.

måndag 19 juni 2017

Tallbock och skitdebatt

En fin och välkommen - och djupt socialt kompetent och politiskt begåvad -  kompis i trädgården.
Bra kommentar av tallbocken...
Frukost ute, en tallbock landar plötsligt i håret för att sedan ta sig ner på DN:s debattsida där den granskande ser sig om för att lägga små högar av avföring.

Så det blev en skitartikel. Vilket det förresten redan var. Den gick ut på att EU borde bli en stat i princip, där medlemsstaternas ambassader avvecklades.

Tallbockar är långhorningar och sådana har jag skrivit om förr, de är favoriter bland skalbaggarna. I februari hade vi en timmerman som fått för sig att stiga ur sitt feta larvstadium i tron att det var vår - hen övervintrade i vårt växthus

En annan favorit bland skalbaggarna, om än inte tillhörande långhorningarna, är ekbocken  Cerambyx Cerdo, den småskaliga naturens egen pansarvagn som håller till i Halltorpts Hage på Öland. Där finns den gamla eken Amiralen som har en stam som är ett helt konstnärligt landskap med vägar, gångar, ingångshål och utgångshål skapade av ekoxen och dennes kollegor.

Min favoritek på egna tomten heter Elin, skuggar växthuset heta sommardagar, men Ceramyx Cerdo hittar man aldrig där. Den finns bara i Halltorps Hage.

För att ge lite rum åt sådana som långhorningar  har vi ett hörn längst bort på tomten, bortom odlingarna, där gamla träd får multna ner i den takt de vill. Där lever och utvecklas larverna. Och där spanar hjortarna innan de tar sig en tur på tomten för att kolla läget. Lagom förtjusta i vesslan som håller till under häcken och är sur över att vi satt klätterskydd på plommonträdets stam.

Förresten har vi fått in igelkott igen efter några års frånvaro, men ungar har vi inte sett, det kanske bara är en hane som utvidgat sitt revir. Hur som helst så vågar vi inte skaffa en självgående gräsklippare, den kan, om det vill sig illa, skära sönder igelkottsungar som ju lärt sig att krypa ihop istället för att springa när fara föreligger.

Kottarna fanns redan för 65 miljoner år sedan och tycks leva kvar i tron att fienden skyr taggarna, men det var innan homo sapiens fick för sig att köra över dom med bilar eller göra köttfärs av dem med robotgräsklippare.

Livet går vidare, ända tills det tar slut, det gäller kottar såväl som andra arter inklusive människor. De sistnämnda gör vad de kan för att det skall ta slut för så många som möjligt.

Tillägg: Tack Oskar, för rättelse!


söndag 18 juni 2017

Bryt upp! Bryt upp!

För några dagar sedan lämnade ekorrungarna sitt barndomshem i tujan vid dammen. 

Jag satt och läste Edward St Aubyns Romanerna om Patrick Melrose i all sköns ro när en av ungarna kom ner från sin boning för att dricka vatten. Sedan kom mamman. Och därefter tre ungar till. 

Jag hade trott att det var två ungar, men här skuttade plötsligt, nästan euforiskt, fyra stycken omkring med sin vakande mamma. En av ungarna tog några skutt tillbaka till tujan, men vände. Och sedan drog alla fem iväg mot skogen. 

I en liten skuttande klunga, uppspelta. Som om de hade bestämt sig för att flytta, som om barndomens dagar var över, som om de nu skulle leva vuxenliv.

"Bryt upp! Bryt upp! Den nya dagen gryr, oändligt är vårt stora äventyr."  

De har inte kommit tillbaka till sitt barndomshem. Vem vet, kanske finns det mål och mening i deras färd. Och möjligen är det vägen som är mödan värd.



lördag 17 juni 2017

Tre miljoner besök och 42000 anledningar att vara öppen

Godmorgon, på förmiddagen idag lär det tre miljonte besöket från Sverige ske på den här bloggen. Trevligt.

Tvåa på listan ligger faktiskt USA med drygt 290 000 besök följt av Norge med knappt 260 000. Den amerikanska delen härrör främst från mitt dagliga bloggandet i anslutning till presidentvalet, men förvånansvärt många har blivit fortsatta läsare. Trots tvivelaktig Googleöversättning, eller kanske just därför... :-)

Vad danskarna har emot mig vet jag inte, de finns inte ens med på tio-i-topplistan.

Mest lästa blogginlägg (33 792) är det här,

För övrigt kan noteras att EU-parlamentarikerna från Moderaterna, Miljöpartiet, Folkpartiet, Centern, Socialdemokraterna och Feministiskt initiativ vägrar vara öppna med vad dom gör med de skattefria 42000 kronor man får varje månad förutom sitt ansenliga arvode. Det är inte bra. Bara vänsterpartisten visar för SvD. En av miljöpartisterna frågar retoriskt hur bra det vore om Russia Today hade begärt ut uppgifterna. Moderaterna har till och med röstat emot att inte ens EU:s kontrollorgan ska få insyn.
https://www.svd.se/svenska-eu-politiker-vagrar-avsloja-var-pengarna-gar/om/varlden
Klicka på bilden.


fredag 16 juni 2017

Gamla gubbar som lymlar och ligister med pamfletter och plakat

Numera är det gamla gubbar som står för radikaliteten. Bernie Sanders och Jeremy Corbin till exempel.

Ska försöka göra mitt som avdankad gamling i dagens Nyhetspanel i SVT. Klockan 07.45.
.
Allvarligt talat, varför är så många unga politiker så erbarmligt oradikala? Kanske beror det på det där med CV.

Ska man lyckas klättra och skaffa sig allt finare CV så gäller det att tycka i rätt riktning, det vill säga den nyliberalt anfrätta riktningen.

När MP var ungt var det enda CV vi månade om Cykelns Vänner.

Lustigt nog kunde vi offra karriär, stålar och klapp på axeln från etablissemanget för glädjen att stå för radikal samhällsförändring.

Tänker på det när jag läser Lymlar och ligister med pamfletter och plakat - en bok av Nils Eriksson, läkare från Halmstad som drevs av sin övertygelse i alternativrörelsen och var en klippa i MP:s barndom.

Nils kom in i landstinget i Halland 1988. "Jag inköper en grårandig kavaj som Agneta och jag i fortsättningen kallar landstingskavajen och en rostbrun polotröja för landstingsarbetet".

Nils var en av de där man alltid kunde lita på. Rakryggad, tydlig, modig. Bland annat krävde han, som läkare som tillhörde en höglönegrupp, stopp för löneökningar för läkare. Han skriver:

"Vi hade kommit fram till att det inte var rimligt, att den höglönegrupp som vi ingick i skulle kräva ytterligare ökning av vår konsumtion. För att en rimligare fördelning av resurserna ska kunna ske måste naturligtvis de stora löntagargrupperna i i-länderna minska sina krav. Men det var orimligt att kräva att svenskar med lägre inkomster skulle avstå medan höglönegrupper fortsatte att ta för sig. De mest privilegierade måste självfallet i förta hand minska sina anspråk."

Vi behöver fler politiska lymlar så vi kan driva fram den fredliga gröna kulturrevolutionen.  Och färre glin som mest är intresserade av sina cv. Kort sagt, vi behöver fler Nils Eriksson.


torsdag 15 juni 2017

Frihandelsvänner behöver inte skrämmas av MP längre - stöder bland annat CETA-avtalet.


I Europa demonstreras, bland arrangörerna finns De gröna. Men inte i Sverige.
Nu behöver inte den marknadsliberala frihandelns vänner längre tveka på att rösta på Miljöpartiet.

När jag var språkrör skulle man akta sig, partiet var lite annorlunda då. MP ansåg att det fanns skäl att allvarligt problematisera globaliseringens - som vi tyckte - avarter.

Nu ställer sig MP - till skillnad från De gröna i andra länder och gröna gruppen i EU-parlamentet - bakom bland annat CETA-avtalet.

Trots att det innehåller mekanismer som gör att stater kan stämmas av bolag efter politiska beslut som skärper t ex miljölagstiftningen. Eller som Naturvårdsverket uttrycker det: "Avtalet kan resultera i en nedkylande effekt på framtida miljölagstiftning".

På MP-kongressen klargjordes i en utfrågning att såväl MP:s statsråd som majoriteten i partiledningen stöder CETA. Vilket också bekräftas av riksdagsdebatter och kongressbeslut.

Därmed kan, som sagt, de som gillar globaliseringen - trots de  ökande transporterna och det minskade inflytande för demokratiskt valda parlament i relation till storföretaget - känna sig tillfreds även med MP.

Man kan väl säga att MP numera är ett mer marknadsliberalt parti än andra gröna partier i Europa. Vilket också ligger i linjen med att Gustav Fridolin markerat genom att kalla sig grön liberal.

Vi som känner oss grönare än så har fått visst problem - men å andra sidan kanske vi inte är så många så MP:s strategi kanske är vinnande när det gäller att locka väljare. Partiets ungdomsförbund trycker på för att förnya partiet i denna riktning medan däremot miljöpartistiska nostalgiker, som mer låter som Bernie Sanders än som språkrören i frågor som globaliseringens avarter och avtal typ CETA, har förlorat den interna kampen. 

Partier utvecklas, en del tycker det är en bra utveckling, andra en dålig.Jag anser det vara dåligt. Men så är jag avdankad också.

Läs mer om CETA och TTIP här. http://ttippen.se/  - dessa avtal kommer att påverka ditt liv, så det är ju synd att inte veta vad som är på gång. Lustigt nog drivs sajten av bland annat De gröna i Europaparlamentet, vilket möjligen gör MP:s inställning än mer intressant.

onsdag 14 juni 2017

S och MP vill samarbeta än mer med NATO-länder - nu också JEF

Miljöpartiet och Socialdemokraterna tar det ena beslutet efter det andra som för Sverige närmare Nato-länderna.

Igår offentliggjordes, den tidigare hemliga och förnekade planen, om svensk medverkan tillsammans med Natoländer i Joint Expeditionary Force (JEF) under brittisk ledning.

JEF  bildades under Natomötet 2014.

Att den löfvenska socialdemokratin, med försvarsminister Hultqvist, tar steg för stag i riktning Nato är inget nytt. Möjligen kan det vara överraskande för många att MP tar stegen, men har man följt partiet så ligger det helt i linje med tidigare agerande
  • MP kovände  när det gäller värdlandavtalet med Nato - från att ha varit djupt kritisk så blev man plötsligt positiv och den ledamot man valt tilli försvarsutskottet slipper ta ansvar för vad den tidigare - Peter Rådberg - sagt.
  • Partiledningen fick med  sig en majoritet på kongressen för att Sverige skall gå med i Natos strategiska kommunikationscenter (Stratcom.).
  • MP har också utvecklats från att ha varit kritiker till de stora övningar med Nato i Sverige till att numera vara positiva till dessa - t ex den stora övningen Aurora som  går av stapeln i höst med bland annat cirka tusen amerikanska soldater på och kring Gotland..
  • Synen på militär upprustning har också förändrats radikalt: i en partiledardebatt i Agenda berättade Gustav Fridolin att han var stolt över att MP numera stöder köpet av nya JAS-plan etc.
Så man kan väl säga att MP - som hade rötter i fredsrörelsen -  bytt fot och befinner sig där S ligger. Och partiledningen tycks ha stort stöd för denna nya inriktning. Att det bryter mot vad som ansetts vara grön ideologi är en annan sak. Partier utvecklas och de flesta av dagens medlemmar i MP verkar nöjda med förändringen.Vilket inte minst kongressen visade.

Personligen är jag nostalgisk nog att önska ett grönt parti som talar mer om fred än om krig, förordar nedrustning snarare än upprustning, agerar mer för konfliktlösning än med att skapa fler konfliktytor, försvarar begreppet "gemensam säkerhet" - det vill säga att försöka skapa säkerhet tillsammans med potentiella fiender - istället för att ansluta sig till den krigsretoriska spiral vi nu ser. 

Hur som helst: de som uppskattar närmare samarbete med Nato, investeringar i fler JAS-plan och att regeringar bjuder in amerikanska marinkåren att träna i Sverige - och de är säkert många - har ytterligare ett parti att känna gemenskap med. Så småningom kanske det bildas ett grönt parti som kan återvinna de värderingar som MP lämnat

PS!
I riksdagen har försvarsministern tidigare sagt på direkt fråga om regeringens planer om JEF sagt: "Ni försöker måla upp en bild av att det vi säger inte är det som gäller utan att vi håller på med något annat.Det vill jag grundligen dementera. Vi ska inte diskutera utifrån ett desinformativt förhållande."

Vi ska således inte diskutera alls, vi skall ta beslut utan diskussion. Tanken var väl att förhindra uppror från enskilda riksdagsledamöter i MP under tiden då utrikesfrågor hanterades av Valter Mutt. Denne blev dock utbytt - det var han som satte ner foten hårt för MP:s räkning när det gällde militärt samarbetsavtal med Saudiarabien, vilket inte uppskattades av alla..

tisdag 13 juni 2017

Hjälte

Anissa Muhammed Hassan  är en hjälte. Hon könsstympades när hon var åtta år. Helt utan bedövning. Hon vågar berätta.

Kom som flykting till Sverige från Somalia. Nu arbetar hon för att andra barn inte skall bli stympade.

Hon lever under hot. Hon är en hjälte. Lever under skyddat identitet och bor på hemlig adress.

Igår fanns hon med på ett inslag i Rapport. Hon vill att man skiljer på kultur och misshandel. Läs och se gärna mer här. Vad vore världen utan alla de om är hjältar i det tysta. Vi hade klarat oss utan Blondinbella, till och med utan Zlatan - ja, utan de flesta av oss - men inte utan sådana som  Anissa. Som vågar för andras bästa.

måndag 12 juni 2017

En fundering om ett behov



Tänk om det varit 1981. Det där året då MP bildades. Året efter det att en f.d. riksdagspolitiker skrev en bok med namnet Det behövs ett framtidsparti.  Hade det varit då, men ändå nu, så hade jag kanske skrivit en bok som inletts så här:

Det skulle behövas ett parti
  • … som bygger på idén om socialekologisk blandekonomi istället för att vurma för socialism eller kapitalism
  • … som inser såväl att de realsocialistiska försöken misslyckats som att kapitalismen är alltför kreativ för både människans och planetens bästa
  • … som förespråkar medborgarperspektiv framför marknadsperspektiv
  • ... som tror mer på människor i delaktig samverkan än på både staten och kapitalet
  • … som förstår att en god demokrati förenar social anständighet och rättfärdig fördelning med ett stort frihetsrum för individen
  • … som i första hand ser människan – inte man eller kvinna, vit eller svart, heterosexuell eller homosexuell, religiös eller ateist
  • … som förstår att självtillit och egenmakt skapar förutsättningar för att möta det främmande utan rädslor
  • … som förstår värdet av överblickbarhet och därför vill skapa ett förståelsesamhälle genom att förenkla, förtydliga och förnya trygghetssystem, bidragssystem och avdragssystem istället för att byråkratisera och skapa ständigt nya kontrollbehov  
  • … som vill bygga samhällen med ökande självtillit och minskad sårbarhet genom mindre beroende av globalisering och av händelseförlopp vi inte själv kan styra
  • … som företräder kommande generationers rätt till en planet som inte är förödd, skövlad och sönderkonsumerad
  • … som vågar berätta hur det är, t ex att vi i Sverige ligger på tionde plats på listan över de länder vars befolkning, per capita, gör störst ekologiska fotavtryck
  • … som inser att stora centraliserade system och byråkratier som är byggda i demokratins namn inte bara är sårbara utan också kan övertas av rörelser med bruna förtecken, rörelser som andas rasism och främlingsfientlighet
  • … som värnar den ursprungliga betydelsen av gemensam säkerhet istället för ägna sig åt krigsretorik, som talar om fred istället för krig, som söker nedrustning istället för upprustning,  som tar konkreta steg för konfliktlösning istället för konfliktuppbyggande
  • ... som vägrar inneslutas i den idé som bär dagens riksdagspartier och som gjort oss beroende av ekonomisk tillväxt, ständigt ökande konsumtion och därmed reducerat människor till verktyg för att upprätthålla ett system som idag är lika nedbrytande som det en gång varit upplyftande.

Det skulle behövas ett parti som ifrågasätter globaliseringen utifrån ett demokratiskt perspektiv, ifrågasätter arbetslinjen utifrån ett humanistiskt perspektiv, ifrågasätter konsumtionssamhället utifrån ett planetärt perspektiv. 

Det skulle behövas ett parti som, fritt från historiska bindningar och prestige,  är en motvikt till den ideologiska vilsenhet som präglar riksdagens partier.  

Det skulle behövas ett parti som inte betraktas som språngbräda för karriärister utan fullt ut tror på värdet av idealitet och frihet från särintressen. 

Det skulle behövas ett parti vars politiker inte låter meddela att de satsar si och så mycket pengar – det skulle behövas ett parti vars politiker begriper att det är medborgarnas pengar och att man som politiker enbart föreslår hur mycket som skall tas in i skatt, och hur dessa pengar skall fördelas. Det behövs politiker som uppfattar sig mer som tjänare än som herrar.

Det skulle behövas ett parti som tar väljande människor på allvar genom att våga erkänna dilemman och vågar vara öppna med beslutens baksida.

Det skulle behövas ett parti som står för sina grundläggande åsikter, oavsett om de är opportuna eller inte. Ett parti vars främsta mål inte är formell makt, utan att erbjuda människor ett alternativ som man kan rösta på – eller låta bli.

Tja, ungefär så. Om det varit då, men ändå nu. Om ni förstår vad jag menar. 

söndag 11 juni 2017

Svarta hål.

Jag läser i en rubrik att två svarta hål har kolliderat.
Omedelbart tänker jag på sossar och moderater.

Huruvida det är Hippocampus, som hjäper till att sköta orienteringen till vänster och höger, eller dennes känslomässiga granne Amygdala som meddelade detta vet jag inte.

Men när den mer seriöst Cortex hunnit bearbeta det någon tusendels sekund kom jag fram till att det kunde handla om flera partier.

Vilka nämner jag inte för då blir bara några av mina gröna vänner förbannade.

När blicken  nådde brödtexten kunde jag konstatera att det handlade om svarta hål i rymden.

Godmorgon.

PS! Lommen låter just höra av sig nere på fjärden. Hippocampus, Amygdala och Cortex tycks överens att det är en njutning att höra den. Lomhörd?


lördag 10 juni 2017

Havskonferensen - och vad vi kan lära av Aristoteles...

Albatross med magen full av plast - det finns många sätt att dö på.


Fiji och Sverige (läs: Isabella Lövin) tog initiativ till FN:s havskonferens som nyss avslutats.

Det är någon sorts fortsättning på alla konventioner och avtal för att stoppa ödeläggelsen av haven som redan finns. Syftet är snarast att få igång en mer kontinuerlig hemvist för frågor som rör haven.

Isabella Lövins engagemang för havet kommer väl till pass. Hon har kompetensen, viljan och nätverken efter sin år som framgångsrik havspolitiker i EU-parlamentet.

Utan Lövin hade det förmodligen inte blivit något. Ett uppdrag i FN, förmodligen redan efter nästa års val, för att sköta efterskörden av havskonferensen ter sig naturligt. Lövin skulle säkert där komma till sin rätt, haven behöver kompetenta eldsjälar.

I en del kommentarer - även från Isabella själv - målas bilden av ett näringsliv som vaknat upp och nu skall göra underverk. Icke bindande löften har också getts av en del företag - förutom av länder och delstater. Gott så.

Men. Det gäller att förstå att de som har den reella makten i bolag rent generellt inte har långsiktiga intressen - de flesta flyter runt i olika bolagssfärer och är, mer eller mindre tvingade av marknadens spelregler, mest intresserade för nästkommande kvartalsrapport.

Det gäller att förstå att den globaliserade världen är så inrättad att  kapitalet går på tillväxtjakt var helst det vill - och att det drivs av kortsiktighetens förbannelse.

Vi har hört hur svenska  ministrar lovordat marknaden för att man nu tar klimatfrågan på allvar. I samma veva som lovorden föll efter den senaste klimatkonferensen avslöjades hur stora bilföretag bluffat med mätvärden. Trots sina löften och trots sin retorik och trots alla försök att se ärliga ut.

Vi behöver inte naiva politiker, vi behöver politiker som förstår den globaliserade marknadens självgående destruktivitet och inte bara pekar på goda exempel. Det är naivt.
  
Havsbotten är nästa stora del av vår planet som tillväxtekonomin är ute efter att exploatera.
  
Vi vet förfärande lite om haven trots att de dominerar vår planet.  Mer än 60 procent av jordens yta består av oceaner där solen aldrig når botten. Fotosyntesen fungerar inte. Det är, med mänskliga mått, svart.dygnet runt. Det är lustigt att tänka sig att färre människor har varit nere i de stora djupen på vår egen hemplanet än uppe rymden.

Men jakten på råvaror under haven utgör nästa stora steg i människans kamp för det som falskeligen kallas "växande ekonomi". (Ekonomi betyder egentligen hushållande med Jordens resurser men har fått dess motsatta betydelse i den ekonomiska debatten - ersätt gärna ordet "ekonomi" med "hushållning med Jordens knappa resurser" när du läser en text eller lyssnar på Ekonomiekot i radion och du kommer att inse hur sjukt man resonerar).

"Behovet" av råvaror för att förse oss med "miljövänliga" prylar och ny teknik är gigantisk. Vårt sätt att leva innebär att vi konsumerar sönder planeten. Politiker förnekar detta när det passar dem.

Således har Isabella Löven själv skrivit i Huffington Post att Sverige lyckats kombinera ekonomisk tillväxt med att ligga i fronten när det gäller klimat och miljö. Det är på många sätt en alternativ sanning. Det hon inte nämner är att Sverige på tionde plats på listan över de länder som gör störst ekologiska fotavtryck per person. Naturvårdsverkets senaste rapport, där man räknar på vad vår konsumtion ger upphov till, visar att vi som bor i Sverige står för 11 ton koldioxid per person. För att vi ska nå hållbara nivåer måste vi ner till mindre än 2 ton.

Isabella Lövins och Nina Ekelunds artikel i Huffington Post finns här.



Kanske är det just denna förnekelse som är det största problemet vi har. Det är dubbelt illa när ett grönt språkrör - tillika klimatminister - ängar sig åt sådan förnekelse. Kanske skulle en ärligare ton uppstå om Isabella slapp kombinera sitt engagemang för havet med posten som minister i en regering som måste tala om hur fantastisk man är.
  
Det känns komiskt att Aristoteles trodde att vattnet skapats genom omvandling av luft i stora hålrum i Jordens inre och att världens stora floder är förbundna med varandra i ett stort underjordiskt kapillärnät. Alexander de store menade att Nilens krokodiler tog sig till Indus genom dessa underjordiska vattenvägar. De hade sina föreställningar. Vi ska inte bortse från att vi har våra. Som kommande generationer kommer att förfäras åt. Inga havskonferenser hjälper om vi ägnar oss åt förnekelse av verkligheten. Det är väl det som är den stora tragiken.

fredag 9 juni 2017

Lövin och Damberg fällda för falska påståenden om Vattenfall

Som väntat fälldes igår såväl klimatminister Lövin som näringsminister Damberg i Riksdagens Konstitutionsutskott för sina påstående om Vattenfall och försäljningen av brunkolet. Statsråden har hävdat att ägardirektivet måste ändras om regeringen skulle kunna säga nej till försäljningen.

Som jag hävdat hela tiden är detta lögn och förbannad dikt. Ett sätt att komma undan det faktum att man lagt sig platt för socialdemokraterna.

Det värsta är att statsråden lurat Miljöpartiet riksdagsledamöter att säga samma sak - och att dessa sedan åkt land och rike runt och vidareförmedlat dessa falska fakta.

Själv har jag av miljöpartister, som inte läst vare sig ägardirektiv eller beslutsunderlag, anklagats för att förtala MP när jag påpekat att de har fel. Det vore ju roligt om den naiva lättlurade skaran, som av falsk lojalitet stöder allt som sägs av partiledningen, kunde vakna upp någon gång. Man kan ju börja med att be Annika Lillemets, Valter Mutt och Carl Schlyter om ursäkt. De hade modet att säga som det var. Och fick skit för det.

Nu är det ju inte så farligt att fällas i KU, men den här gången fälldes man av samtliga, även sina egna partikamrater. KU avslutar lakoniskt sin granskning med orden: "Utskottet framhåller vikten av att statsråds uttalanden grundas på uppgifter som är korrekta."

Tyvärr är det inte ovanligt att icke korrekta uppgifter förs fram. Se bara hur klimatlagen marknadsfördes från partiledningen, via riksdagsledamöterna till partiets medlemmar. Det är ett förbannat otyg. Att vara fiffig istället för ärlig är en dålig taktik. 

torsdag 8 juni 2017

Språkrör hoppar av

Stridbar. Det är nog det rätta ordet. Om man skall beskriva Jenny Nilsson, språkrör för MP i Örnsköldsvik.

Hon har just lämnat MP. Förbannad. Det är nog rätta ordet för att beskriva varför. Hon skrev till MP-riks igår:

"Jag kan inte längre stödja ett parti som tänker rösta ja till CETA, sålt brunkol, accepterar värdlandsavtalet mm och som har en sådan usel hantering av internkritiken och konsekvent vägrar ta till sig framförd kritik och analysera den. (-) Jag har inget förtroende kvar för ledningen, språkrör och partistyrelsen."

På FB konstaterar hon: "Det var det...men efter som jag inte kan utträda ur mitt samhälls- och miljöengagemang så kommer det fortsätta på ett eller annat vis bara inte i MP:s namn. Lovade kidsen jag skulle fixa maten i skolan, ekologiskt och/eller närproducerat - uppdraget slutfört."

Vore jag språkrör eller ledamot i partistyrelsen hade jag varit djupt orolig, på allvar funderat på vad som gått fel och varför. Det är förstås inte ovanligt att medlemmar lämnar partier, ovanligare att talespersoner för lokalavdelningar lämnar. För språkröret i Örnsköldsvik har det varit en lång process, hon var med på Jäderbrukskonferensen - som en av de miljöpartister som ville stärka partiets ideologiska framtoning och ge partiledningen mod att stå upp för denna. En sån där partimedlem som kan ge järnet, som kan vara jobbig för en partiledning men som är så viktig för ett parti som vill mer.

Men kanske är det som Jenny Nilsson skriver på FB: "Ledningen kommer jubla, säkert ta en AW i pur glädje...de ser mig som en jobbig jävel...".

Skulle tro att partiledningen har högst fram till sommaren att möta internkritikerna på ett mer ödmjukt och respektfullt sätt, annars sprängs partiet. Det har varit ohyggligt olyckligt när företrädare skyllt dåliga opinionssiffror på kritiska riksdagsledamöter som Annika, Carl och Valter. Det är som om man faktiskt vill mota ur dom ur partiet för att de står upp för partiets värderingar och har mage att säga det högt.

onsdag 7 juni 2017

Snart tas beslutet....

Utdrag från gårdagens ledare i ETC. Hela texten här.

Här – i Vättern – vill Försvarets Materielverk testa artillerisystemet Archer, skjuta ut hundratals stora spränggranater. Flygvapnet vill utöka skjutningarna från 1 000 till 69 000 skott om året. Övningsraketer, som visat sig innehålla höga kadmiumhalter, ska bombardera dricksvattenreservoaren.

Kort sagt: Försvarsmakten skyddar inte vattnet, militären anfaller, de vill trappa upp kriget mot en av Sveriges viktigaste vattentäkter.

Det är illa nog som det är. Vättern har länge varit utsatt för militära övningar, det man nu vill göra är att trappa upp i stor skala. Karlsborgs flygbas, som är centralpunkt för övningarna, är sedan länge förorenad av brandsläckskum. Med perfluoroktansulfonat rakt ut i vattenskyddsområdet. Ämnet bryts inte ner – vare sig på kemisk eller biologisk väg.

Hela situationen kan tyckas absurd. Det är den också. Till och med den borgerliga regeringen hukade inför tanken att gå Försvarsmakten till mötes. Nu ligger frågan på den gröna miljöministerns bord.'

Om det nu är hennes bord. Om det inte i själva verket är försvarsminister Peter Hultqvists (S) bord. Det också.
Precis som det var när miljöministern tvingades meddelade att regeringen stoppade bygget av 600 vindkraftverk i Hanöbukten. Med motiv att Försvarsmakten behöver öva där. Med sina korvetter. Och stridsplan. Mot Mark- och miljödomstolens bedömning.
Nu, i fallet med Vättern, har också domstolen haft invändningar. Till vattnets förvar. Men vem bryr sig i en tid av krigsretorik? Tiden för det militärindustriella komplexets stora återkomst.

Den rödgröna regeringen agerar nickedocka. Kanske är det lättare för den än en borgerlig regering att låta Försvarsmakten stoppa vindkraft och hota Vättern. En rödgrön regering slipper ju kritik från både MP och S.

Hade det varit borgarna som stoppat vindkraftparken i Hanöbukten och hotat Vätterns vatten så hade i vart fall Miljöpartiet varit gravt kritiskt. Hur använder man sin maktposition idag? För att legitimera en politik man rimligen inte står för? Eller ska man nu sätta ner foten?

tisdag 6 juni 2017

Dylan levererar


Klicka för att höra föreläsningen.
Buddys glas.
If today was not an endless highway, If tonight was not a crooked trail, If tomorrow wasnt such a long time, Then lonesome would mean nothing to you at all. Yes, and only if my own true love was waitin, Yes, and if I could hear her heart a-softly poundin, Only if she was lyin by me, Then Id lie in my bed once again. I cant see my reflection in the waters, I cant speak the sounds that show no pain, I cant hear the echo of my footsteps, Or cant remember the sound of my own name. Yes, and only if my own true love was waitin, Yes, and if I could hear her heart a-softly poundin, Only if she was lyin by me, Then Id lie in my bed once again. Theres beauty in the silver, singin river, Theres beauty in the sunrise in the sky, But none of these and nothing else can touch the beauty That I remember in my true loves eyes. Yes, and only if my own true love was waitin, Yes, and if I could hear her heart a-softly poundin, Only if she was lyin by me, Then Id lie in my bed once again. 
Tomorrow is a long time